- SLAGSMÅL -
Lördagskvällen kan verkligen inte sammanfattas med ord som gör den rättvis, tragisk och härlig på en och samma gång. Här kommer en kort resumé:
1. Hittar en fräsig blondin på klubb C, blir rejält upphånglad och ber henne att ta med mig hem.
2. Hånglar friskt påväg mot stadens lokala transportmedel, stannar till vid lite gathörn här och var och utforskar hennes härliga läppar. Känner mig snygg,
levande och nöjd.
3. Plötsligt byts nöjdheten ut mot en väldigt obehaglig sanning om vilken typ av verklighet man faktiskt lever i som homosexuell, när vi till vår förvåning inser att en man står ca en halv meter från oss och glor storögt.
4. Mannen ombeds vänligt men bestämt att gå och lämna oss ifred, när han inte reagerar så försöker mitt sällskap fösa undan honom. Mannen reagerar med att bli helt bindgalen och börjar veva med nävarna.
5. Han får in en lös träff på blondinen som far åt sidan, någonstans inom mig händer det något och jag går till försvar. Försöker verbalt få honom att lämna oss ifred, inse vilken ynkrygg han är som ger sig på två tjejer, skriker och svär för allt vad jag är värd.
6. Mannen svingar då mot mig, träffar löst vid käken vilket resulterar i att jag flyger i backen. Skrapar mig lätt på ryggen, får grus i nävararna men reser mig snabbt. Någonstans här så tappar jag uppfattning om vad som händer runt mig, men vi lyckas jaga bort honom tillslut. Uppskakade, men oändligt tacksamma över att han var full och slogs dåligt. Vågar inte ens tänka på vad som hade hänt annars.
7. En kille kommer fram för att fråga om det är bra - undrar med ens vart han var när det hände och varför vi inte står upp för varandra i vårt samhälle, varför människor väljer att vara passiva.
8. Vi bestämmer oss för att ta en taxi hem till henne istället, vilket känns som både ett bättre och tryggare alternativ.
9. Väl hemma hos henne kryper ner under täcket och tar hand om varandra, har himmelskt sex.
10. Vaknade nöjd, kontrollerar kroppen och ligger i sängen halva dagen med den vackra blondinen.
Nu försöker jag att sortera gårdagens händelser och undrar om verkligheten ska behöva se ut så här? Ska man inte kunna kyssa en tjej på öppen gata utan att behöva vara rädd för att någon ska bli provocerad och välja att ta till fysiskt våld? Vad är det som är så skrämmande att mannen, i det här fallet, väljer att ta till det fegaste redskap jag vet - sina nävar. Jag är beredd att ta en diskussion vilken dag som helst, det är tyvärr något jag nästintill har börjat se som ett vardagligt inslag. Även om det också är en tragisk del av vår verklighet så jag hoppas kommer att förändras kraftigt under de kommande åren. Historien visar att det skett en otrolig utveckling fram tills idag och jag hoppas att den fortsätter att gå uppåt.
Jag har aldrig varit inblandat i ett slagsmål tidigare och jag hoppas verkligen att det var sista gången.
Blir såååå arg, och rädd. Rädd att själv drabbas, när garden är nere. För visst är jag beredd ofta, för jag ser alla blickar. Spelar ingen roll om vi bara håller handen; folk glor ögonen ur sig.
Men jag vägrar gömma mig, gömma oss.
När det var Love Parad här i Linköping (som för övrigt både har AFA höglvarter och nassehögkvarter) hade vi eskort av poliser hela tiden. Som boend ei Sthlm där jag aldrig varit me dom våld mot homo (förutom Prideparaden) blir man förvånad när man har en snutbil efter sig den dagen då man går hem hand i hand. De visste och hade koll på att de stod där i skuggorna och väntade. Vi var blinda men snuten var våra ögon. Vi gick bara och var glada över en bra parad.... Så jag tvekar inte att det var hemskt det du var med om. Men tänk såhär också; När ni började fösa undan honom så reagerade han FULL instinktivt med våld. Tror ni inte att han kanske hade reagerat likadant om någon föst bort honom av annan anledning?
Det jag menade är att visst FEL av honom att stå och glo, men är man så full kanske han även stått och glott på hetros med? Man kanske inte alltid ska tro att dte är sexualitet med i det hela? Så att vi inte blir allt för bittra och faktiskt tappar tro på världen.
Shit, ja hoppas det framgick att jag bara vill vara den som tror på att världen inte alltid vill oss illa.
shit. sånt där verkar så himla avlägset.. i alla fall för mig. och det skrämmer mig när man plötsligt inser att det faktiskt händer. även idag.
Jag och min flickvän satt på Max en kväll när två killar började stirra på oss. De skulle egentligen sitta med ryggen mot oss, men vände sina stolar för att kunna se bättre. Sedan garvade de varje gång jag gav henne en puss och skrek saker som "ÄR DET TVÅ TJEJER, STACKARS SATARA HAHAHA". Efter vi kom ut från Max sprang de efter vår cykel. Jag trodde fan jag skulle skita ner mig. Min mamma tyckte att jag skulle skylla mig själv, att man inte ska gå runt på stan och visa att man är homo/bi. Jävla fittvärld.
