- BESÖK -
Och det känns väl bra, fint och gulligt, men långt ifrån så där pirrande härligt som det borde kännas i magtrakten. Jag vet inte hur jag bäst ska beskriva känslan jag har i kroppen, frustration? Ja, jag känner mig ytterst frustrerad över att ha träffat någon som på ett rent teroretiskt plan vore perfekt för mig: Hon är vacker, intelligent och intressant, delar i princip alla mina udda intressen, brinner för det hon gör och lever genom sina passioner.
Under vår första dejt drack vi vin i 8 timmar och tittade varandra djupt i ögonen, men det small aldrig riktigt till för min del. När vi väl kysstes så var det fint och väldigt romantiskt, med alla de rätta attributen i form av magisk miljö och de där skälvande sekunderna av osäkerhet innan våra läppar äntligen möttes. Kyssen var verkligen bildskön, men om det kändes i magen? Nja. Allra helst så önskade jag att hon bara hade hånglat upp mig redan kvällen innan, så att jag hade fått veta om jag kunde pirra med henne. Om min kropp svarade på hennes beröring med enbart kåthet, eller med längtanshud och sug i magen. Värk i bröstet.
Det här med att kunna pirra med någon är helt avgörande i slutändan, oavsett hur perfekt personen än är på pappret. Och jag vet ärligt talat inte om jag är benägen att pirra med någon just nu, om mitt hjärta kan släppa in någon på det sättet.
Men nu kommer hon i alla fall hit i några dagar och jag vet inte hur jag ska känna.
Hjälp.
Kommentarer
Postat av: Blomma Bladsdotter
Som jag känner så verkar det vara så att om det inte pirrar från början så kommer det aldrig börja pirra. Man kan tvinga fram ett temporärt pirr, men det brukar falla ganska platt, ganska fort. Jag tror att ett mer "autentiskt pirr" är nödvändigt för något som ska bli nåt bra.
Postat av: Tina
Oj...det MÅSTE pirra..annars ger jag mig...kastar in handduken.
Lycka till...kikar in sen för att se hur tiden ihop gick...
*kramen*
Postat av: ajja
Good luck!
Postat av: Lesbianloveandlife
Lustigt hur man ändå försöker övertala sig själv till att det kan gå, när historien har visat att jag inte brukar kunna framkalla pirr längst vägen. Jag brukar bli golvad hårt av förälskelsen, som en spark i magen ungefär. Smärtsamt ljuvt. Well, well...
Trackback
