- ATT TA VAD MAN VILL HA -
Lördagskvällen tillbringades hemma hos vännen A, men innan vi tog oss ut på klubb C för att kolla av marknadsvärdet, så pratade vi om det här med kvinnor och att knulla. Vännen A berättade att hon efter 4 år i den lesbiska världen bestämt sig för att krypa ner tillsammans med en karl, en riktig "karlakarl" dessutom, med breda axlar, seglarkompisar och sommarställe i Båstad. Safe card.
Vännen A är en väldigt "straight-looking" och (Om man nu ska använda den termen) attraktiv kvinna, som under de senaste åren tvingats utveckla en nästintill skrämmande urkraft när det gäller att ragga brudar. Hon har nämligen vant sig vid att vill hon ha något, så tvingas hon ge sig efter det själv. Hon blir aldrig uppraggad på krogen och kvinnorna ligger allt som oftast där och väntar på att hon ska ta komandot. Eftersom att A nu är van vid att vara dominant, så körde hon samma taktik mot seglarsnubben, vilken svarade med orden "Vem är det som är mannen, du eller jag?" Trots viss irritation så fortsatte hon att kämpa som en besatt, men utan ett lyckat resultat. Han kunde inte få upp den. Tre gånger. Vilket hon så här i efterhand ser som ett tecken från högra makter att hon var på helt fel spår...
Det intressanta i den här historien är just spelet, hur karlakarlens hela heteronormativa värld sätts i gungning av en stark tjej som tar vad hon vill ha. Då blir hon för mycket "man" i hans ögon, vilket resulterar i att han inte kan prestera. Inte helt osökt kommer jag att tänka på den alla flator som fortfarande inte klippt sitt heterokontrakt. Samhällskontraktet som visar på hur man bör bete sig som kvinna och vilka regler som gäller inom den könsliga gemenskapen. Flator som inte kommit ifrån det här, är oftast de som står och trycker i ett hörn på dansgolvet och kastar lystna blickar på tjejen i andra änden av lokalen utan att gå fram. Som väntar på att få bli uppraggad och förförd utan att förstå att bollen lika mycket ligger hos henne själv. Nu menar jag inte att generalisera, men jag har träffat alldeles för många tjejer med det här beteendet för att det bara ska vara av en slump.
När vi växer upp så får vi lära oss hur man ska vara som flicka, hur mycket plats vi får ta, hur vi ska se på oss själva och på vår sexualitet. Denna mall passar väldigt bra i kombination med en annan mall, den "manliga", där hela spelet går ut på en växelverkan i att föra och leda. Problemet blir dock när samma tjej kommer ut som lesbisk, utan att ifrågasätta det dolda regelsystem som hon levt efter större delen av sitt liv. Att som tjej dejta tjejer innebär till viss del att det inte finns några självklara regler för vem som är den dominerande partner eller inte. Vissa brudar älskar att bli förda med järnhand och vara undergivna, vissa går igång på en ömsesidig växelverkan. Risken ligger i om ingen vågar ta det där första steget utan bara fortsätter kika förstulet resten av kvällen.
Självklart finns det heterosexuella relationer som inte går efter mallen, men det är inte er jag är ute efter att belysa just nu. Men jag har en sak att tillägga: Good for you! Ni är mina hjältar.
Men alla ni, fantastiska kvinnor som förhoppningsvis har hittat till den här bloggen, hur tänker ni? Går ni faktiskt fram till den där intressanta tjejen på dansgolvet och tar första steget, eller är ni de som väntar? Och du som hittat kärleken, när tryckte du upp din älsklig mot duschväggen senast? Självklart behöver inte alla drömma om ett syndigt leverne i hemlighet, utan faktiskt tillhöra kategorin som har kläm på alla bitarna och njuter av ömma kyssar och att inte få ta täten. Det är fine by me, verkligen! Det viktigaste är att du följer din magkänsla och inte låter dig begränsas av en slags inre rättspatos. Vill du plocka hem en kvinna du nyss träffat, gör det! Förhoppningsvis blir det fantastiskt och du vaknar nyknullad och lycklig.
Grattis.
Amen i kyrkan, som de som är så dragna säger!
Men det är verkligen ninjatrist att folk våpar sig och inte gör nåt åt saken mer än titta. Visst, titta är trevligt och allt ibland - men... alltså... att bara snällt vänta, att, ja, att FÖRvänta sig att det eviga _någon annan_ skall vara den som tar för sig, att den _andra personen_ skall göra just det man vill (ta kontakt eller vadsomhelst)... skärpning, brudar såväl som snubbar, homo hetero eller vadsom. Lyssna på vad bruden skriver ovan och sluta bete er som på mellanstadiedisco. Vad kan hända - att ni blir nobbade? Kära nån. Dags att beställa kista... eller vänta nu *flin*.
På A svarar jag, Tillhör inte kategorin som gör saker typiskt kvinnligt men är för det inte typiskt manlig och har för länge sedan förstått att tjejer innerst inne är fegast och att det tyvärr inget händer om man inte agerar själv och på B svarar jag, Senast.
Nice blogg. Mera mera :)
Jag känner inte igen det här alls men sen beror det antagligen på att alla jag umgås med är butch och väldigt aggressiva i sina raggningsmetoder. Det är snarare så att vi ångvältar oss igenom lokaler med brudar och alltid är dem som får hångla och ha sex mest men sen har vi lite svårare att få ett långt förhållande att funka. Vi är ett sammansvetsat flatgäng som snackar skit, bråkar, festar och fikar och det är nästan omöjligt att bryta sig loss från det här och få ett fast riktigt förhållande.
Vänta på att tjejen på dansgolvet ska ta första steget? Skojar du? Väntar jag så slår min polare klorna i henne, eller någon annan brud så det gäller att sätta efter henne direkt. Jag dansar fram och flirtar uppenbart, sen går vi till baren eller sätter och pratar och är hon med på noterna hamnar vi på toaletten där vi nästan går hela vägen. Då är det klappat och klart för att gå hem till henne eller mig och ha sex. Ja, jag är en som går ner första kvällen. Borde jag söka hjälp för detta? Hmm.. Efter helgen har vi ångest ihop och trackar varann inom gänget för det som hänt och ingen vill stå för att vi har kontakt med nya bruden.. och sen rinner det ut i sanden när det är lite för många på en gång och man inte orkar eller hinner med. Shit, det här låter dekadent men vafan. You only live once.
Helt underbar blogg! Ser framemot att läsa mer :)
Om jag ska generalisera så tror jag att det är skillnad i hur man tar för sig beroende på om man är butch eller femme. Men jag tror att självkänsla och skälvförtroende är det som spelar en avgörande roll.
//Najdo
Elenaria:Jag instämmer med "Amen" - Det är dags att för många brudar att helt enkelt börja ta för sig! Sen ska jag inte påstå att jag är den tappraste av kvinnor, men jag gör så gott jag kan.. *s*
Ajja: Blir lycklig av det du skriver, lovely!
Emma: Ja, men vad vore livet om det inte fanns dekadenta inslag i tillvaron? ;-)
Najdo: Det kan nog ligga något i hur man tar för sig som butch eller femme, men förhoppningsvis är det inte övervägande butch som tar första steget.
Jag satsar i alla fall på att vara en femme med lite RUTER i, haha, fast ärligt talat blir jag alltid rädd för de jag blir intresserade av, så det blir ganska tafatt ändå.
riktigt härligt inlägg..
du fick mig att tänka till lite extra..
och jag ska göra som du skriver.. sluta vara den fega saken som bara väntar.. nu ska även jag ta för mig.. och det börjar i dag!!!!
Intressant inlägg. Och Emma, vilken fan-tas-tisk kommentar, otoligt roligt att få inblick i ert gäng!! Ni verkar ha kul och inte låta er stoppas, bra. Trodde dock att fler skulle vara som Emmas gäng, men icke... Ska helt klart försöka bli bättre själv.
Haha.
Det du skriver är så santans sant att man blir mörkrädd. Jag vet inte hur många gånger jag fört på tal att starta en flirtskola i göteborg - det behövs. Flickor kan bara flirta på ett inbjudande, utmanande sätt - inte faktiskt agera och göra närmande på riktigt (som ju klassiskt tillhör mannens roll). jag har också vänner som inte ens märker när en brud solklart vill hångla med dem..
Personligen har jag alltid tyckt det varit roligare att vara charmören och gentlekvinnan som får den andra att känna sig speciell. Men jag håller på att lära mig att uppskatta att få uppmärksamhet också. Min flickvän är väldigt romantisk av sig - och köper blommor till mig och annat sånt. Jag vet knappt vad jag skulle göra med migsjälv när hon gör sånt.. Men självklart blir jag alldeles jätteglad.
Antagligen är det så att vi människor hittar ett sätt att leva på som fungerar och sen fortsätter vi på samma spår av gammal vana. Det är nog väldigt nyttigt att kunna växla mellan rollerna. För att det ska lyckas måste självförtroende till och dessutom måste fler se jakten som något roligt, spännande, och som en del av förspelet. Det är inte alltid kul att vara villebråd faktiskt. Fördelen med att jaga är att man lättare kan få tag i den som man själv verkligen tycker är kvällens pingla.
mer flörtande kvinnor åt sveriges flatscen!
