- SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG -


Har precis sett "Säg att du älskar mig" tillsammans med en vän som ska använda den i sitt arbete som kurator på en högstadieskola. När filmen var slut satt vi tysta i flera minuter, ingen av oss var benägna att säga någonting. Uppenbart skakade och tagna av den hemska verklighet som filmen skildrade. Jag blir rädd och skrämd, främst inte för min egen skull utan mer för alla de människor jag älskar. Märkligt nog, trots det som hände förra helgen. Tänker på min lillasyster som precis börjat träffa killar, gå på fester och röra sig ute i natten, hur ska samhället kunna förhindra att ingenting händer henne? Eller människor runt omkring henne? Det slår mig ofta att tillvaron är så mycket råare idag än när jag själv var liten, det känns som att min hemby var en så skyddad verkstad som låg långt från storstadens hemskheter. Givetvis finns det mycket, mycket saker som även händer i små städer, men storstaden skrämmer mig fortfarande ibland.

Jag har så svårt att förstå människans förmåga till grymhet - vad som blir så fel i kroppen/hjärnan att människor väljer att våldta, mörda och misshandla varandra... De gränser som man måste sakna, avsaknad av empati och respekt för sin omgivning! Varje dag händer det så mycket, mer än vad man någonsin kan föreställa sig. Självklart kan man inte gå runt och tänka på vilken farlig plats världen kan vara att leva på, då begränsar man sig själv från att leva fullt ut.

Jag hyser verkligen inget förakt mot män, men kan ändå inte låta bli att känna en gnutta tacksamhet över min läggning ibland. Statistiken visar att det är män som begår mest brott i samhället, majoriteten av de som våldtar och misshandlar kvinnor är män. Att försöka hitta en bra man att dela sitt liv med känns mer skrämmande och utmanande än att hitta en bra kvinna, det finns få av oss som slår och våldtar varandra. Självklart finns det många kvinnor med destruktiva beteenden gentemot sig själva och sin omgivning, men statistiken ligger åtminstone positivt övervägande åt vårt håll.

Jag har lyckan att dela min tillvaro med många bra män, killar som reflekterar över sin omgivning, samhället och dess strukturer. Som vågar ifrågasätta, gå mot strömmen och utveckla sig själva i en riktning som i mångt och mycket inte går hand i hand med den "manliga" normen. Ni är mina hjältar, tack för att ni får mig att se så mycket bra när så många får mig att må dåligt. En kvällspromenad över stureplan en fredagskväll kan få mig att känna avsmak lång tid framöver.



Kommentarer
Postat av: Hanna

Usch filmen är verkligen hemsk. Jag och mina vänner mådda psykikt dåligt efter att sett den

2007-10-08 @ 22:41:39
URL: http://hannaekelund.blogg.se
Postat av: sandra

visst kan man vara tacksam för sin läggning.. men det är inte något slags skydd för att det inte ska hända en själv..
jag vet vad jag pratar om eftersom att jag har blivit utsatt för en våldtäkt själv..
Tyvärr så kan det hända vem som helst och närsom helst..
Samhället vi lever i är en skam.. och man blir rädd för vad som ska komma här näst

2007-10-10 @ 13:34:13
URL: http://sandriiisen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0