- PIRRET KOM PÅ BESÖK -
Pirret kom och besökte mig i helgen, som ett slag i magen fanns det bara där och jag tappade nästan andan av häpnad och till viss del rädsla. Helt plötsligt fyllde hon min värld med hela sin uppenbarelse och rörde till det i både mage, hjärna och hjärtenerven... Sen tog allt slut alldeles för snabbt och nu sitter jag här, många mil bort och undrar vad tusan det var som egentligen hände? Vart hon kom ifrån och varför det var det just hon som kunde framkalla de där känslorna som jag så länge trott mig vara okapabel till.
Sen min senaste relation tog slut har jag verkligen fokuserat på att leva, fullt ut och ta dagen som den kommer. Många kvinnor har passerat, det har lett till ett tags dejting men med alltid samma resultat i slutändan: En svidande känsla av att någonting fattas och att det där klicket inte infunnit sig. Så, jag har avslutat det och dragit mig tillbaka.
På många sätt har jag nog jämfört de kvinnor jag träffat med min senaste kärlek, hur det kändes när vi träffades och hur hela vår relation var uppbyggd. Denna jämförelse har lett till ett indirekt sökande efter någonting som aldrig kan återskapas, då alla människor är olika och situationer man träffas på inte går att efterlikna. Hon kom in i mitt liv vid ett tillfälle då jag levt på i princip på vatten och bröd och rörde därmed om hela min värld. Öppnade mina ögon för så många andra saker i livet än de jag tidigare fokuserat på och lyfte mig till oanade nivåer. För det är jag henne alltid tacksam, oavsett hur brutalt vår relation än slutade. Jag tror att vissa människor har en uppgift att vara nyckelpersoner i någons liv under vissa perioder, att det finns en djupare mening med varför vissa historier blir oerhört betydande trots sin korta livslängd.
Så, nu när jag verkligen släppte taget så fanns hon bara där. Pirret, hårt och äkta. Vi fick en kort natt och en söndagsförmiddag tillsammans, innan det var dags för våra vägar att skiljas åt... Nu sitter jag här med bultande hjärta och undrar om jag kommer få träffa henne igen, om det enbart var hos mig som sparken träffade mitt i mellangärdet. Om hon kände som jag den där förmiddagen, så lätt och självklart. Hur nära skrattet låg under ytan, hur våra livstrådar tycktes löpa samman på ett oförklarligt sätt och hur högt min puls slog. Jag vet: Jag är en hopplös romantiker, stundtals alldeles för naiv och blåögd för mitt eget bästa. Men jag föredrar det framför att gå genom livet cynisk och bitter.
Pirret.
Kommentarer
Postat av: ExtraPirret
Jag har saknat din blogg!
Postat av: ajja
DU SKRIVER FÖR SÄLLAN. Men när du väl skriver beskriver du saker så jävla bra. Och: iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih ! :)
Postat av: Anonym
Absolut, måste bli bättring på det här torpet! Eller lite renovering i alla fall.. *s* Ajja: Tjejfalsett, lovely! ;-)
Trackback
