- ULV I FÅRAKLÄDER -


Tänkte att jag skulle uppdatera er lite om vad som egentligen hände med pirret:

Jag och pirret såg igen på min hemmaarena och hade en fantastisk helg enligt konstens alla regler, när hon sen åkte hem så kändes allt fint, bra och förväntansfullt! Till saken hör dock att pirret är en ganska så trasig kvinna som gått igenom mycket det senaste året, något som jag fick erfara kvällen efter på telefon.

Mitt i ett samtal vänder hon plötsligt och börjar säga både elaka och väldigt sårande saker, chocken är total. När orden väl tar fäste och jag blir ledsen, så vänder hon igen och börjar be om ursäkt. Sen la hon på luren i örat på mig och vägrade svara på vare sig samtal, mail eller sms i 24 timmar. När hon väl hörde av sig igen, så försöker hon förklara vad som pågår inom henne och frågar om vi kunde stryka ett streck över hela händelsen. Eftersom att jag varken är en långsint människa och dessutom vill tro på det goda i alla människor, så godtog jag hennes ursäkt. Med reservation för att det inte fick hända igen och att hon måste lära sig att kommunicera, berätta hur hon mår och en chans att försöka förstå.

Så, nu till helgen var det tänkt att jag skulle åka till pirret. En hel helg i hennes sällskap med agendan fulltecknad av härliga aktiviteter! Om det nu inte var så att lördagen kom och dödade allt tillit. Totalt. Mitt under ett samtal på eftermiddagen så dör linjen, jag ringer upp igen, men får inget svar. Jag fortsätter att ringa, skickar oroliga sms där jag undrar vad som hände och vet inte om jag ska vara orolig eller förbannad. Går iväg på fest, men kan inte slappna av: tänk om hon ligger avsvimmad någonstans? Har något hänt hennes familj? Vart tog hon vägen? I ren desperation ringer jag hennes kompis vid tiotiden för att höra om hon vet något, loggar in på Qx och ser att pirret varit online några minuter tidigare. Hon lever med andra ord.

Först 6 timmar efter att samtalet brutits, får jag ett sms där hon förklarar att hon har en väldigt dålig dag och inte kommer att kunna ge mig det jag vill ha i en relation, men att hon önskar att hon kunde. Morgonen efter ringer hon och har ångest, ber om ursäkt och vill försöka ställa allt tillrätta igen. Tydligen så röker hon på och blir hög när hon mår dåligt och var tydligen så borta den kvällen att hon inte kunde svara på om hon la på luren eller om linjen dog under vårt samtal. Hon var alltså hög vid det första tillfället detta hände också. Känner mig som en alkoholisthustru, kvinnan som får skit ena dagen och vackra ord inkapslade i ångest nästa.

Det är inte ok.

Så, efter ett långt och tårfyllt samtal så sa jag till pirret att jag inte tänker komma till henne, att jag inte tror att hon kommer att kunna ge mig vad jag vill ha i en relation och att jag inte tror på att lösa problem med droger. Jag skulle aldrig kunna känna tillit till henne, eller trygghet i att hon inte kommer att göra så mot mig igen. Jag vill/kan inte välkomna problem in i mitt liv med vidöppna ögon.

Pirret sväljer sin stolthet, berättar att jag varit det bästa i hennes liv på länge och att hon inser att hon förstörde allt.

Fan.


Kommentarer
Postat av: sandra

hmm lät som om hon är lite förvirrad , hon mår nog bäst över att vara själv och komma underfund med vad hon måste jobba med innnan hon kan ge en annan människa de den förstjänar

2007-11-26 @ 12:43:23
URL: http://sandravarnamnet.blogg.se
Postat av: Blomma Bladsdotter

Vad sorgligt. :(
Men så är det ibland... Människor som verkar så fantastiska kan visa sig ha helt fruktansvärda problem...

2007-11-26 @ 13:49:06
URL: http://bladsdotter.blogspot.com
Postat av: Anonym

Oj då. Vad sorgligt. Jag har också varit där, men tycker att det är starkt av dig att avslut allt nu. Jag var ihop med en som höll på och knarkade i ett år innan jag till slut sa ifrån och lämnade henne.

2007-11-26 @ 14:55:28
Postat av: Lesbianloveandlife

Det är verkligen hemskt att må så dåligt att man känner att det är enda utvägen... Trots att det var svårt att behöva avsluta det, eftersom att jag tycker om henne och bryr mig. Men samtidigt så vet jag att det var det enda alternativet, jag vill inte dras ner i det.

2007-11-29 @ 17:38:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0