- TILLBAKA FRÅN DE DÖDA -
Så skulle ett samtal mellan mig och min blogg kunnat se ut - Det där samtalet man ibland har (Det vill säga; om man är intresserad av en framtida relation) efter att ha tappat kontakten ett tag... I min fantasi skulle vi först ha hållit oss på varsin kant, försiktigt avvaktandes, för att till sist falla i varandras armar och gråta ut. Riktigt ordentligt med snörvliga näsor och mascarastrimmor längst kinderna.
Jag lider av "Årsbokslut".
Den där typen av titta-tillbaka-på-det-gångna-året-och-utvärdera-eventuell-framgång-alternativt-misslyckande. Ärligt talat så känner jag mig en smula irriterad över att det ramlar över mig minst två månader för tidigt och dessutom i ett läge när jag försöker hålla nosen över vattenytan för att inte drunkna i alla måsten och krav... Så, jag utvärderar med andra ord.
Jag vrider och vänder, analyserar, lipar och försöker finna ro att sova. Någonstans så tror jag att det är bra att stanna upp emellanåt och se över sitt liv, att ta ett djupt andetag och försöka smälta den senaste tidens intryck och avtryck. Fast det gör ont, det är ack så besvärligt och jag tror stundtals att jag håller på att bli knäpp. Som att olika element omkring mig konspirerar för att göra det hela mer intressant och spännande, hårdare.
Kortfattat så går saker sönder omkring mig; Dator, mobil, hjärtat, hälsa, ambitioner och min tillit. Jag funderar på varför jag aldrig klickar i harmoni med någon annan, varför det känns som att jag stampar på samma ställe och som att jag gjort fel val det senaste halvåret. Var är mitt mod, min självkänsla och min inspiration? En snorkel, någon? Vattenytan närmar sig sakta men säkert mina otrimmade näshår.
Vågade knappt gå in på min bloggstatistik tidigare, rädd att kurvan skulle peka allvarligt mot nollsträcket och döma ut vår relation totalt! Men, trots min totala förvåning så visade det sig att några tappra själar fortfarande haft hopp om vår försoning. Tack.
Känner igen det i det du skriver. Känns som man stampar på samma ställe utan att kommit någonstans. Men kanske är det ett steg i rätt riktning ändå? Tror inte allt sker för ingenting, om man inte gjort si eller så kan man inte analysera i evigheter. Men tänk ändå på allt du gjort och hur de säkert har påverkat så många andra possitivt.
ÄNTLIGEN , som Horace Engdahl skulle ha sagt! Eller nej, Gert Fylking var det kanske...? :)
Jag hör faktiskt till de som kollat din blogg nästan varje dag! Du skriver ju så bra!
Årsbokslut redan? Ojojoj... Synd att du inte är mer nöjd då! Men om du skrapar ihop alla bra stunder och fokuserar på bara de stunderna
- blir de inte ett ganska bra år då? :) Om du ändrar fokus...? Som jag, jag har inte varit tillsammans med en kotte det här året. Å andra sidan har jag fått världens roligaste jobb, och nya vänner, och en massa annat fantastiskt! Jag väljer nog att se det som ett bra år!
Glad att du är tillbaka!
KRAM!
Jag vet att detta kommer att läggas på alla andra måsten, men snälla; FÖRSVINN INTE IGEN!!!
Välkommen tillbaka :)
Lena: Jag håller med dig fullt ut, även om man känner det som om man står och stampar, så utvecklas man alltid ändå genom olika erfarenheter! Oftast brukar man bara vakna upp och känna att någonting är annorlunda, förändring sker inte alltid påtagligt... :-)
Blomma Bladsdotter: Vad otroligt härligt att kika in och se ditt varma inlägg! Tack snälla, fina! Jag tror att du skulle få rätt för båda svaren i TP, när du Gert F ska kvala in där... *s* Jag tror också att det någstans handlar om fokus, vilket i mitt fall oftast pekar åt det positiva hållet!Ibland får man dock känna sig lite liten, speciellt när allt verkar ramla över en... Jag är snart på fötter igen! Och jag lovar att inte falla bort ur bloggvärlden så här länge igen! :-)
Okänd: Misstänker vem du är, tack! Även om snaran drog åt lite hårdare igen... ;-) SKämtar bara, jag ska bättra mig!
99 % flata: Tack snälla, vilket välkommnande! Kanske borde försvinna oftare!? ;-)
Kram till alla!
