- ASKUNGEN -
Min afton som en tvättäkta dramaqueen.
Känner mig som Askungen där jag sitter på en hård stol med träsmak i baken och en stor hög av kurslitteratur framför mig. Jag har sedan länge överdoserat på julmust, snusabstinensen blir alltid extra påtaglig i de här situationerna trots att det var länge sen jag la av.
Något jag har funderat en hel del på det senaste är hur vi håller tillbaka oss själva mentalt genom de handlingar vi gör i vår vardag. Listor är ett lysande exempel på detta och någonting som jag styrs otroligt mycket av i min vardag. Problemet med list-skrivandet är att man ofta lurar sig själv i att det är någonting enbart positivt. Visst kan de hjälpa till att bena upp problem, få en klarare överblick över framtiden eller strukturera upp vad som behöver göras hemma. Men vad många missar är att processen att skriva de där listorna, ofta tar längre tid än vad själva uppgiften i sig tar. Dessutom är de fantastiska tidstjuvar. Förutom detta så har jag även upptäckt att de allt för ofta hindrar mig från att leva i nuet. Idag.
Många av mina listor behandlar just framtiden, drömmar och förväntningar. För trots att jag väldigt gärna vill se mig som en människa som lever i nuet, så ligger det nog närmare sanningen att jag ständigt lever i framtiden eller i det förflutna. Många av mina tankar är ofta fokuserade vid "vad som händer sen". Hur fantastiskt nästa år ska bli, hur duktig jag skulle känna mig om jag gick de där extra kvällskurserna eller hur mycket fiktiva resor skulle få mig att växa som människa. Och om detta skriver jag, spaltmeter för ingen annan än mig själv. Sysselsätter mig för att få chans att rymma från vardagen en stund.
Jag måste lära mig att stanna upp och leva just nu. Inte imorgon, inte igår utan idag. Även om det bara är en grå och regnig tisdag, så måste jag lära mig att göra den betydelsefull och släppa all min inre stress. Jag måste lära mig att gilla mitt vanliga liv, i min vanliga vardag och mitt vanliga sätt att tänka. För vad är vanligt för ett ord? Vanligt är objektivt för var och en som väljer att värdeladda det, vanligt kan vara fantastiskt.
Men för att återvända till Askungen, eftersom jag är ett stort fan av metaforer.
Nu ska jag nämligen återvända till mina böcker, trots att klockan är efter elva och hela min kropp skriker efter att få krypa ner under täcket. Jag känner mig som Askungen, fast i ett högt torn med inget annat nöje än att sitta i askan och leka... Vilket i och för sig hade känts bra, om askan kom från brända grammatikböcker.
här är det dött. :/
För varje inlägg jag läste igenom, ju mer växte intresset. Du skriver helt otroligt bra, hade tänkt gå och lägga mig för ett bra tag sen men kunde bara inte slita mig - så fängslande är det!
Och så scrollar jag upp till översta inlägget för att se när det skrevs, till min bevikelse är det evigheter sen.. Jag som helt lyckligt tänkte:
"Jaa en ny blogg att ta till som lite verlighetsflykt. Wohoo!"
Men så damp mungiporna ner till knävecken när jag insåg att du nog inte är särskilt aktiv här längre..
Jaja, man kan ju inte ha turen på sin sida jämt.
Om du bestämmer dig för att bli aktiv här igen skulle jag bli ruskigt glad om du kanske ville ge mig ett besök och meddela detta i en kommentar ;)
Och om inte, så önskar jag dig all lycka!
Så sant det du skriver... Läste någonstans just om att leva i nuet, att man alltid fokuserar för mycket på det som varit eller på det man vill komma skall, men sällan bara på stunden. Försöker lära mig att göra det men det är svårt, men skam den som ger sig. :-)
